"Skådespelaren Hasse ligger på sal 5 och väntar på att dö. Till att börja med har han sällskap av tre andra män: främlingen från andra sidan jorden, spelaren Börje och uteliggaren Harry. Där finns också läkare, där finns en präst och där finns framför allt två sköterskor, Birgit och Angela, som vakar över deras sista dagar och nätter.
Men snart nog är Hasse ensam på salen.
Han förereder sig för att inte längre finnas, läser om döden, tänker sig den. Kämpar i det längsta. Hans värld blir trängre, det gör alltmer ont. Men som ett bud om försoning och befrielse kommer sista natten en tyst besökare och tar emot hans avsked till livet.

2007 års Augustpris för årets svenska skönlitterära bok.
Ur jurys motivering:
'Människan kanske inte lurar döden, men Carl-Henning Wijkmark visar att litteraturen kan göra det.'"



Vad ska jag börja med? Ska jag berätta om hur jag köpte denna bok bara eftersom jag läste att den hade vunnit Augustpriset 2007? Ska jag berätta om hur jag inte hade några höga förväntningar - jag bara ville läsa den eftersom den hade vunnit Augustpriset? Nej, det ska jag inte göra - även om alla de här är ju sanna. Den här boken är värd så mycket mer.



"Ingen månad är så snabb som september. Så har det alltid varit för mig. Det var då teatersäsongen körde i gång på allvar, man räknade dagarna men hann inte märka så mycket av dem. Men denna september, min sista, blev den snabbaste av alla därför att dygnen krympte i mig, den ena morgonen bet den andra i svansen, jag tyckte jag nyss borstade tänderna men det var kvällen innan och så vidare." (s. 97)



En realistisk bok som nästan fick mig att gråta i slutet. (Bara nästan - men jag aldrig gråter när jag läser.) Jag vet inte hur det känns att dö men Wijkmark tycks göra det. Det är väldigt lätt för läsaren att sympatisera med Hasse. (Speciellt när man kommer ihåg att 'sympatisera med ngn' ursprungligen menar det samma som 'känna med ngn' - åtminstone enligt en av lektorer vid universitetet.) När Om jag ska dö vill jag att det ska ske på samma sätt som det gör med Hasse. Jag vill vara medveten om det som ska hända, tänka på det, analysera det - och jo, känna det också.

Jag lade också märke till någonting lustigt. Ett par veckor sen berättade en (svensk) lektor för oss om hur han inte skulle låta män bli läkare eftersom de sällan kan handla patienter som människor i stället för forskningsobjekt. Wijkmark har också lagt märke till det och en läkare till Hasse beter sig just på detta sätt. Jag kan bara undra om lektorns åsikt faktiskt var hans egen eller om han också har läst Stundande natten under jullovet. :P

I alla fall är boken utan tvivel en av de bästa jag har nånsin läst. 5-/5